0

4 pretentiöst "djupa" frågor

 
1. Tror du på Gud? I så fall - varför/varför inte?
Nej. Jag är av åsikten att människans existens inte har någon form av "djupare" mening och att det vi gör här under vår tid på jorden inte spelar så stor roll, i det stora hela. Med det sagt är jag en anhängare av absurdismen på det sättet att jag ändå tror på att göra revolt mot denna meningslöshet - vi är kapabla till att skapa vår egen, individuella mening med livet, men någon allmakt i form av exempelvis en Gud som i sig självt skulle kunna ge livet mening köper jag inte som koncept. Obs att detta därmed givetvis innebär att tron/hoppet på en Gud kan ge livet mening för en individ i sig, men inte för mänskligheten i allmänhet. Jag är icke-troende i den meningen att jag inte själv är troende, men jag är inte fedora-ateist i den meningen att jag känner ett behov av att klanka ner på alla religiösa människor. Viktig skillnad.
 
2. Vad händer efter döden?
Jag tänker mig att döden är som tiden innan vi föds, ett intet. Vi är inte medvetna om att vi dött på samma sätt som vi inte var medvetna innan det att vi föddes, och därav är döden inte något man varesig lider av eller njuter av. Eller som man behöver vara rädd för, egentligen. Lättare att säga än att agera efter, förstås.
 
 
3. Vad är kärlek?
Kärlek är den yttersta delen av en jag-du-relation, snarare än en jag-det-relation. I en jag-du-relation ser vi den andra individen som egen, vi värdesätter dennes existens så som den är och inte så som vi önskar att den skulle vara. Vi ser den andre som en jämlike och agerar därefter. I en jag-det-relation är den andre istället någon vi önskar omforma efter våra egna ideal och önskemål, vi värderar dennes existens efter huruvida personen beter sig i förhållande till vår egen existens; värdet består i hur mycket den andre gynnar oss
 
 
4. Vad är lycka för dig?
Som någon som vet hur det är att vara deprimerad så skulle jag vilja säga att lycka är att uppskatta tillvaron, även när tillvaron inte innehåller något särskilt. Att se fram emot livet i allmänhet och inte endast specifika, enskilda händelser. Låter klyschigt kanske, men att liksom känna viljan att fortsätta med själva existensen, även den del som "bara" innebär laga mat, diska, slänga soporna, knega, ställa väckarklockan - och så vidare.

Kommentera här: