Aloha
 
Aloha, bonjour och guten tag. Det är tisdag och dagen till ära bjuder jag på en hederlig toaselfie direkt från teologiska instutionens mörka hålor. Här ska jag sitta hela dagen lång och grotta ner mig i diverse litteratur. Man kan ha det bättre men man kan också ha det sämre, definitivt. Hur är det man brukar säga - "jag avskyr att plugga men jag älskar att lära mig saker?" något i den stilen. Bara att kämpa på, med andra ord. Heja. Senare ikväll ska jag gå en prommis med Lydia samt fixa något att käka till middag. Mike har fått för sig att gå igenom någon form av 72-timmarsfasta så det är med andra ord jag som får laga mat åt mig själv de kommande dagarna. Synd bara att jag hatar att laga mat åt mig själv. Kommer förmodligen äta kex med getost ikväll (det ÄR en legitim middag, mkay?)
 
Annars rullar det och går, som sig bör. På söndag har jag och Mike treårsdag - vi ska fira det med att åka till Estocholmo och besöka vår valp (fast vi kommer ju inte veta vilken det blir än, men ändå!) och jag ska passa på att gå på Dramaten och se både Oidipus & Antigone. Ärligt, om man kan välja mellan att köpa pjäserna i bokform och läsa dom (för en kurs) och att köpa en biljett och gå och se dom live för samma pris så är det väl ändå givet vad man väljer? Är så peppad! Särskilt efter att ha hört En varg söker sin podd snacka om Antigone i det senaste avsnittet. Mmmh ser verkligen fram emot att bli 65, gå i pension och ägna mig åt att vara en liten kulturtant på heltid.
Vackra pojkar, vackra män
Fredagen den 17 november. Rikard Wolff har dött. Jag vet det eftersom jag googlat hans namn efter att ha sett en tweet som skulle kunna tolkas som att så är fallet. Det skarpa ljuset från mobilskärmen sticker mig i ögonen - jag är i full färd med att applicera mascara inför kvällens festligheter. När jag möter min egen blick i spegeln skakar jag på huvudet åt den skrattretande åsynen - att bara ha ena ögat sminkat klär knappas någon, alls. Jag får inte gråta nu, det går inte. Då måste jag göra om allt från början. Men jag växlar ändå låt på min spotifylista. Ljudet i mitt sovrum växlar från trallvänlig pop till en mörk röst som sjunger om vackra pojkar och vackra män - och jag sjunger med. Jag sjunger med så högt jag kan, för när jag gör det, då känns det som om Rikard fortfarande lever.
 
Rikard Wolff var Scar, förstås. Jag är född 1995 och det kan knappast ha undgått en enda 90-talist vem det egentligen var som skrämde slag på oss när vi satt framför tv-apparaten som barn och grät över Mufasas död. Men han var också så oändligt mycket mer än så. Han var rösten i mina föräldrars kök. En CD-skiva där omslaget var formgivet så att det såg solblekt ut, nästintill grumligt. Jag kunde aldrig avgöra hur mannen på omslagets ansikte egentligen såg ut. Inte förrän många år senare när jag upptäckte internet och av en slump snubblade över den wikipediasida som finns tillägnad honom. Ett par stora ögon och tillhörande mörk kalufs. Det var med en viss besvikelse jag insåg att jag var både på tok för ung och av fel kön för att någonsin kunna attrahera honom. För jo, visst var Rikard Wolff en av mina stora idolkärlekar som tonåring. Han ingick i en underlig skara där bland annat Bille Joe Armstrong såväl som en ung Elvis Presley fanns med på listan över potentiella kärlekar. Jag tänker på den listan när jag står där framför min spegel och sjunger för glatta livet medan jag lägger ett sista lager av puder över min annars så glansiga panna. "Jag borde ju tänkt på något annat, men, jag tänkte på vackra pojkar, vackra män." Det hade vi gemensamt ändå, Rikard och jag. Fanns det något jag tänkte på under mina högstadieår så var det just det. Vackra pojkar, vackra män. Allt ifrån den nervösa lärarvikarien till den två år äldre moppekillen som skjutsade hem mig, utan hjälm, förstås. 
 
Första gången jag hörde just den där låten vill jag minnas att jag begravde mitt ansikte i händerna och fick en märkbart röd nyans över kinderna. Herregud, hur kunde någon sjunga sådär? Så rakt och rättframt? Ville man sjunga om attraktion så gjorde man det väl på engelska åtminstone, eller genom att använda metaforer! Men inte Rikard Wolff. Han ställde sig rakt upp och ner och sjöng som det var. Kanske är det just det som är essensen i att vara sann mot sig själv. Så innan jag släcker lamporna i lägenheten och beger mig ut i natten för att dansa bort såväl bekymmer som värdighet, så visslar jag försiktigt med till refrängen en gång till. Och jag tänker på alla vackra pojkar jag bekymrat mig för under åren, och på den vackra man jag idag har lyxen att få kalla min. Och så tänker jag på Rikard Wolff, och på att han inte alls är död. Inte egentligen. I mina minnen och på mina spellistor kommer han att leva förevigt.
 
En liten söndagslista
Hur var du som tonåring?
Bekräftelsetörstande något så överdjävulskt - jag ville mest bara att någon, vem som helst, skulle tycka om mig, vilket i sin tur ledde till en rätt destruktiv tonårsperiod med en rad dåliga förhållanden och bräckliga vänskapsband. Jag var extremt osäker i allmänhet och ville helst av allt vakna upp en morgon i en helt annan kropp - det var en ofta återkommande fantasi hos mig som yngre. Jag var ganska deppig under mina tonår, tyvärr, men det är nog dom flesta mer eller mindre. Det är ju så mycket som händer, så många känslor i kroppen som man ska hålla reda på. Man vet ju knappt något om sig själv än, och att lära känna sig själv är faktiskt inte alltid lätt.
 
Finns det något godis du inte kan vara utan?
Kan och kan. Mina favoriter är Reese's peanut butter cups. Can I get an Amen?
 
 
Hur ser ditt drömhem ut?
Det växlar. Ibland vill jag bo i hus, men oftast lutar det åt lägenhet i någon stad. Det behöver inte vara en storstad, men en stad som är tillräckligt stor för att man ska kunna känna sig någorlunda anonym. En relativt stor lägenhet med rejäl balkong och högt i tak, vita väggar och trägolv, gärna ek. Stora fönster och öppen planlösning. Det vore något!
 
Bild från Pinterest. Titta så fint.
 
Tycker du om att laga mat?
Både ja och nej. Jag bakar nog hellre, men jag gillar att laga mat om det är till fler än bara mig själv. Avskyr att laga mat till mig själv. Hade jag bott ensam hade jag levt på getost, kex och sånadär pizzakit.
 
Finns det en bok/film som påverkat dig extra mycket?
Det finns många. Harry Potter-serien är given, men även Anne på Grönkulla och nu på senare år Stasiland av Anna Funder, samt Never let me go av Kazuo Ishiguro. På filmfronten vet jag inte riktigt, men dom första jag kommer att tänka på är Arrival och Prometheus. Jag älskar sci-fi när det kommer till film, och båda dom är verkligen riktigt bra.
 
Vad är det bästa beslutet du har tagit i ditt liv?
Att söka stipendiet till Svenska skolan i London under gymnasietiden, att flytta till Uppsala och att gå med i den där gruppen på facebook som jag träffade Mike genom. Det är helt sjukt att två människor från olika länder, med ganska stor åldersskillnad, plötsligt kan mötas via internet och tre år senare vara förlovade och bo tillsammans. Det är så coolt.
 
Vilket barnprogram tyckte du var bäst när du var liten?
Richard Scarrys äventyrsvärld, Vintergatan 5a & 5b, Grynets Show och REA.
 
 
Världens bästa Grynet. Min första stora idol!