Något att längta till
Efter att ha gått och funderat på det i X antal veckor, så fick vi (jag och Mike alltså) tummen ur idag och bokade biljetter till Carmen på Uppsala stadsteater nästa vecka. Jag är så peppad! Grejen är väl den att jag väldigt gärna skulle gå betydligt mer på teater etc än vad jag gör idag, och Mike är ju liksom intresserad han med, men... ja, han pratar ju inte svenska. I alla fall inte så mycket... och eftersom vi befinner oss i Sverige så sätts ju det mesta upp på svenska, såklart. Rickard den III som går på dramaten nu, exempelvis. T-y-v-ä-r-r. Och förutom Mike så vet jag faktiskt inte om någon i min närmaste bekantskapskrets som delar samma intresse för scenkonst - så först tänkte jag faktiskt strunta i diverse sociala normer och gå på egen hand, men det gick inte Mike med på, så han bestämde sig för att följa med. Gulle 
 
Med det sagt så skulle jag dock verkligen vilja gå på teater själv någon gång. Känns som att det här samhället överlag har stora problem med tvåsamhetsnormer, vare sig det gäller förhållanden eller andra grejer. Men vadå, det är ju bra att spendera tid på egen hand, att lära sig att uppskatta det, liksom. Kanske nästan så att man skulle få ut lite mer av det om man kan koncentrera sig till 100% på intrycken man får, istället för att sitta och småprata eller fundera över vad den andra personen tänker? Bara en liten reflektion sådär.
 
Hittade ingen trailer till Carmen tyvärr, men hur snygg är inte trailern till Dramatens Rickard III? Får typ rysningar. Och jag som älskar Jonas Karlsson... gah. Kanske beger mig till huvudstaden någon kväll framöver helt enkelt. 
 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress