Om att göra som man vill
Jag tog inget gap year efter studenten, utan började plugga direkt. Jag har aldrig ångrat det, även om jag ibland hört folk säga "åh, men det borde du ha gjort, man ska passa på!". Jag känner mest: varför skulle jag passat på att göra något jag inte hade lust med? Det går inte riktigt ihop för min del.
 
Jag har aldrig känt mig hemma i orten där jag kommer från, och när jag väl började känna mig ordentligt hemma i London under mitt utbytesår så rycktes jag upp därifrån med. Jag tror att jag kände mig i ett väldigt stort behov av att skapa mitt eget "hemma" efter studenten, och då blev liksom universitetsstudierna en chans till att göra just det. Jag hade inte fått samma stabilitet med en väska på ryggen och en flygbiljett i handen. 
 
Svenska skolan i London, där jag läste mitt andra år på gymnasiet mellan 2012 och 2013.
 
Idag har jag och Mike en trea tillsammans i Uppsala, jag är lite drygt halvvägs igenom min utbildning till lärare, vi ska skaffa en hund ihop och jag jobbar extra vid sidan av studierna. Vissa kanske läser dom raderna och tänker "sådär skulle jag verkligen inte vilja ha det" men för mig är det helt perfekt. Vårt liv tillsammans är min första chans att känna mig ordentligt tillfreds, utan att behöva oroa mig för att jag antingen inte känner mig hemma eller att jag snart kommer ryckas upp från tillvaron. Givetvis kan ju saker hända som man inte kan förutse, men det är inte riktigt samma sak.
 
En bild på mig från min och Mikes resa till Paris, våren 2015.
 
Dessutom - och det här är något jag tänker mycket på - vad är det som säger att det är mellan 19 och 25 man har sin enda chans att upptäcka världen? Det finns fler sätt att upptäcka världen på än genom att backpacka i Asien eller hoppa bungy jump på Nya Zeeland - även om det såklart inte är fel det heller. Det passar inte alla att göra på ett visst sätt, och för att jag ska kunna njuta av resande så krävs det ofta en ordentlig hotellsäng och en ekonomisk planering som räcker till mer än att bara ta sig från plats till plats. Som introvert har jag dessutom en tendens att tröttna på folk om jag måste umgås med dom under långa stunder, så att hänga med ett gäng andra backpackers 24/7 i X antal månader hade förmodligen varit något som fått det att krypa i kroppen. Jag älskar mina vänner, såklart, men Mike min sambo är faktiskt den första personen jag känner att jag kan vara med hela tiden utan att vara i allt för stort behov av egentid.
 
Från min och Mikes resa till Barcelona, våren 2016.
 
Det jag vill försöka få fram är väl helt enkelt följande: bara för att "alla andra" gör något, eller tycker att man "borde" göra något, så betyder det inte att man måste göra så. Det har tagit mig lång tid att inse, och jag kämpar fortfarande med det i vissa avseenden. Jag är jag och jag vet bäst själv vad som passar mig. Exempelvis hade jag under en period väldigt mycket ångest över följande tanke: tänk om jag inte vill ha barn. För, jag är inte säker på om jag vill det eller inte. Även om det ligger långt fram i tiden, och även om det inte ens är en relevant frågeställning i mitt liv som det ser ut just nu, så oroade jag mig mycket över den tanken och funderade mycket på den. Ibland kan jag fortfarande göra det, men jag har ändå i grund och botten insett följande: huruvida jag vill ha barn eller inte, ska andra ta och skita i. Det är inte svårare än så.
 
Gör vad du vill, som du vill, så länge du inte skadar någon annan. Vill du backpacka i typ Ulan Bator så gör det, åk bara. Vill du börja plugga direkt efter studenten så gör det - du är inte tråkig för att du vill ha det så, och det finns en hel drös med kul grejer att göra som student, det kan jag garantera. Vill du börja blogga nu, fast det kanske egentligen är en hel massa år sedan som det var "inne" och "coolt" med bloggar (hehe) - så gör det. Det är helt okej. Sätt igång. Lev ditt jävla liv, du har ju faktiskt bara ett.
Hanna Karlsson

Jag tycker att det är så tråkigt att folk hela tiden ska ifrågasätta sitt sätt att leva. Huvudsaken är ju att du är nöjd med ditt sätt att leva. Blir så trött på alla dessa "förståsigpåare" som tror att de vet bäst hur andra ska leva sina liv.

Miss Baby Peaches

Man gör sina egna val. Folk ska inte kritisera så mycket. Alla vill inte leva likadant!

Natalia Richardson

Vilket bra inlägg.

Louise

Så bra inlägg! Ju mer vi älskar våra beslut, desto lättare är det ju faktiskt att skita i vad andra tycker om dem! Ingen kan ju uppleva detsamma som en själv, så någonstans vet vi ju bäst själva! :)

Felicia

riktigt bra och välskrivet inlägg !!!

Maggiesskafferi

Så sant:)

Tess

Väldigt klokt skrivet! :)

Anna - Fotograf & Rovfågeltränare

Detta är något som jag har brottats med under en lång tid, att ständigt slitas mellan vad hjärtat säger åt en att göra och vad man "borde" göra. Men med tanke på vad jag gör idag så gjorde jag ju rätt val och lyssnade på mig själv. Som sagt, livet är för kort, det gäller att våga lite på sig själv och sin magkänsla för att göra rätt beslut i livet :)
Mycket bra skrivet!

yogapassion.blogg.se

Helt rätt! :)

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress