Vem fan tror du att du är?
När jag startade den här bloggen var det mitt i sommaren år 2016. Innan dess hade jag bloggat helt privat på en stängd adress i flera år - en blogg som fortfarande finns kvar men som är, och kommer att förbli, helt låst. Jag började skriva här då och då, sporadiskt. Jag låste inte bloggen, men jag länkade den inte heller aktivt och statistiken blev därefter. Dessutom är de flesta inläggen fram tills nyligen väldigt privata, och det är nog svårt att läsa dem och hänga med ordentligt. Men nu, den senaste veckan, har jag alltså känt att jag vill annorlunda. Att jag kanske önskar mig bättre statistik, fler läsare, och andra sorters inlägg. 
 
Genast sköljde en våg av ångest över mig. Jag är min egen värsta ovän i många avseenden och tankarna var många. Tankar av typen: vem skulle vilja läsa vad du skriver? Det är töntigt att blogga, den perioden är förbi. Du har ingen talang. Du kan inget. Folk kommer att tycka att du är en tönt. Vem vet. Kanske är det så. Kanske saknar jag talang, kanske vill ingen läsa vad jag skriver, kanske är det lite hopplöst att starta en blogg i slutet av 2017 och förvänta sig att folk hittar dit. Vem är Emma Eklund aka Tekoppstwist bland stora namn såsom Blondinbella, Elsa Billgren, Flora Wiström och Hanapee? Ingenting. Men ändå något.
 
Är det något jag lärt mig hittills i livet så är det att när ångestkänslorna sätter in så är bland det bästa man kan göra att giva dom på moppo, om man orkar. Det är inte alltid man orkar. Men jag orkade ändå sätta mig ner den där dagen, skriva ett inlägg, länka det på facebook/twitter och hoppas på det bästa. 150 unika besökare kikade in och när jag la mig på kvällen tänkte jag att, fan, det gick ju inte så dåligt, det där. Den senaste veckan har klicken legat någonstans mellan 20 och 80 besökare per dag. Man ska inte underskatta hur mycket tid folk faktiskt spenderar på internet, så att säga. Har man tid att kolla upp antalet invånare i Shanghai därför att man inte har något bättre för sig, så har man förmodligen också tid att klicka sig in på den här bloggen.
Vissa gör ju faktiskt det, bevisligen. 
 
Med andra ord: hej, ni som läser. Jag är jätteglad att ni finns! Och på frågan i rubriken svarar jag följande: jag tror inte att jag är någon särskild. Bara en vanlig tjutvååring i vita sneakers som gillar att skriva om sitt liv. Kanske är det inte det bästa, men det är nog inte det sämsta heller. Långt ifrån.
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress