0

Den sista fredagen i april

 
Det är fredag, och imorse ringde klockan halv sju. Inte för att jag skulle jobba eller så, utan för att jag skulle ut till Polacksbacken för att skriva omtenta. Det gick okej, tror jag, men jag vet verkligen inte. Avskyr grammatik. Men, eftersom jag är en stark förespråkare av mantrat treat yo self så tog jag med mig känslan av att det gick okej hela vägen hem där jag satte mig ner vid datorn och gav mig själv en prenumeration på Glossybox. Det är något jag tänkt att jag velat testa ett tag men aldrig fått tummen ur, så nu var det alltså dags. Om det visar sig att tentan gick åt helvete den här gången också så får det vara ett tröst-treat, simple as that.
 
Dikt av Kristina Lugn. Geni.
 
Annars då? Jovars. Igår var jag som nämnt hos psykologen en sista gång och det gick bra. Det kändes bra. Gick därifrån och kände mig väldigt lugn i hela kroppen, som om jag kunde höra Marie Fredrikssons "Den bästa dagen" eka i hela huvudet, hehe. Jag har lärt mig så mycket om mig själv under det senaste året, och det är jag tacksam för. Nu fortsätter livet, framåt. Alltid framåt. När jag var färdig på Ackis gick jag till vaccinationsbyrån och tog min första TBE-spruta, och sedan till systembolaget för att preppa inför Valborg. Jag var helt slut sen när jag kom hem, alldeles för mycket human contact på en enda dag för en trött introvert människa. (Jag sov superdåligt igår natt, fick nog bara sisådär tre timmar totalt så jag var inte på topp direkt.) 
 
En bild på Yannick från imorse. Lilla gosegrisen.
 
Imorgon jobbar jag, så ikväll ska jag bara ta det lugnt. Fixa lite matlådor och käka pizza tillsammans med Mike, kanske se en film eller något, och så en långrunda med Yannick där han får springa av sig lite. Den senaste veckan har han blivit väldigt gosig i den meningen att han vill bli buren typ hela tiden - vilket såklart är jättefint men jag hoppas samtidigt att han vänjer sig av med det lite - det är ju inte alltid man har möjlighet att plocka upp honom trots att han vill det (lyxproblem... gosvovven!) Just nu ligger han i alla fall på sin lilla kudde och snarkar. Från att ha varit väldigt typiskt valpig i den meningen att det varit full fart på honom från morgon till kväll så känns det som om han börjar anpassa sig lite mer efter mig och Mike nu, när vi är hemma och är upptagna så tar han det lugnt (för det mesta) vilket är skönt. Nu klarar han dessutom av att vara ensam hemma i ungefär tjugo minuter/en halvtimma, så man kan gå till Ica även om man är ensam hemma under dagen vilket såklart underlättar en hel del. 
 
Over and out!
0

Good riddance

En selfie, tagen i december 2011.
 
På torsdag ska jag på återbesök till psykologen jag gick hos förra hösten. Ett sista möte. Vi ska stämma av, se hur det gått, bena ut hur jag mår nu. Och sedan, livet. Hela det sköra, sköra livet.
 
Det händer att jag tänker på Emma, 16 år ibland. Det är ju mycket för hennes skull jag valde att gå till psykologen i första taget. I nästan sju (sjukt) års tid (jag blir 23 i maj) har jag haft henne skrikandes inom mig. En trasig och trulig tonåring med hjärtat tungt som sten, en sextonåring som vägrat gå och lägga sig, som bankat mig gul och blå inifrån vissa dagar. Envis som en oxe. Hon gav sig aldrig. Hon ville ha hjälp, även om hjälpen skulle komma sent.
 
Jag minns nästan ingenting från mitt första gymnasieår. Det är helt sjukt, men sant. Jag hade en övernattningslägenhet i Karlstad som jag knappt orkade vara i eftersom jag förknippade den alldeles för mycket med en person som gjort mig väldigt illa psykiskt. Jag minns att jag låg på min bäddsoffa i den lägenheten ibland och stirrade upp i taket, tänkte att jag inte orkade mer. Att om jag inte fick stipendiet till London så skulle jag dö. På riktigt. Jag är tacksam över att jag fick det där stipendiet. Ibland tänker jag att det kanske var meningen, att det finns en anledning till att jag fortfarande lever. Eller så är det slump, precis som allt annat här i livet. Annars är det blankt i huvudet. Jag hade en lärare i religionskunskap som jag tyckte om och jag vet att jag måste ha umgåtts med människor ibland på min fritid - jag har ju till och med bilder från vissa tillfällen - men i minnet ekar det tomt. Jag undrar om det är hjärnans sätt att försvara sig själv. Kroppens sätt att göra vad den kan.
 
Det slog mig idag att det känns som om mitt inre tonårsjag slutligen gått och lagt sig. Jag har lyckats vagga henne till sömns, förmått mig att säga att det räcker nu. Att jag tar tag i det här. Och när hon nu försvinner, blir till ett svagt blinkande ingenting allra längst in i hjärtat så är jag henne tacksam. Hon gav inte upp. Hon ville bearbeta allt. Hon ville berätta, trots det faktum att det fanns någon som sa åt henne att hon aldrig fick göra det.
 
Han vann inte.
Och tur är väl det.
 
Good Riddance - Green Day
0

Frågor och svar

 
Vad åt du senast? Kex med getost, yum.
 
Vilken bok läser du just nu? Flickorna - Emma Cline
 
 
Vad står det i ditt senaste e-mail? Oooh... det vill jag inte säga, faktiskt. Det är en hemlis. Men det är något fint och kul! Det visar sig kanske så småningom. 
 
Vad har du gjort idag? Jag har varit på Ikea och köpt krukor och plantor till balkongen, sen har Mike och jag dolat därute och gjort fint iordning inför sommaren. Efter det gick vi en runda med hunden, jag lagade matlådor inför den kommande veckan och så städade jag i köket. Och just ja, Yannick fick sig ett bad - han var ganska skitig.
 
Vad drömmer du om just nu? Ett eget hus eller ett radhus med en trädgård som går att stängsla in. Vore så himla skönt att låta lillgrisen springa runt och leka bäst han känner för det utan koppel, eller att kunna odla egna grönsaker... eller bara kunna smälla upp en fet brassestol på något trädäck och ligga och lapa sol en hel eftermiddag utan att bry sig om att det går förbi en massa främmande människor.
 
Ett stycke husdröm, från Pinterest.
 
Vad står på din att-köpa lista? Bekväma bh:ar. När CSN + lön rullar in på kontot under veckan så ska jag gå raka spåret till Twilfit och be dom hjälpa mig pröva ut något utan byglar men som ändå håller la melonas på plats, jag är så jäkla trött på gå runt och känna mig obekväm i vanliga bh:ar, och det är inte alltid man vill ha sport-bh heller.
 
Vem kysste du senast? Mike, förstås 
 
Vad gjorde dig ledsen senast? Nyheten att Avicii avlidit. Usch. Jag rekommenderar alla att se dokumentären som ligger uppe på svtplay, den är bra - och väldigt sorglig.
 
Vad gör dig lycklig en vanlig dag? Tanken på att jag får dela en vardag med en människa jag älskar väldigt mycket. Vi har det fint tillsammans, och är bra på att hitta det roliga/fina/älskvärda även i små saker som att gå till Ica eller städa, ja, såna saker. Det är fint att leva med någon som får en att känna att även en dag när "ingenting" händer är en dag av värde.
 
Gammal bild, från år 2015 när jag var hos Mike i England och vi gick ut med hans hund, Noah. Noah lever dock inte längre, men han blev ganska gammal. Nästan sexton år! En West Highland White Terrier.
 
Har ditt horoskopt visat sig stämma denna veckan? Läser inte mitt horoskop. Men, jag är fortfarande envis, fortfarande väldigt glad i mat, fortfarande en trygghetsjunkie och fortfarande målmedveten, så oxen inom mig lever vidare I guess. 
 
Vad var det senaste du köpte på nätet? Mascara och nagellack från Idun Minerals, från apotea!