0

Den sista fredagen i april

 
Det är fredag, och imorse ringde klockan halv sju. Inte för att jag skulle jobba eller så, utan för att jag skulle ut till Polacksbacken för att skriva omtenta. Det gick okej, tror jag, men jag vet verkligen inte. Avskyr grammatik. Men, eftersom jag är en stark förespråkare av mantrat treat yo self så tog jag med mig känslan av att det gick okej hela vägen hem där jag satte mig ner vid datorn och gav mig själv en prenumeration på Glossybox. Det är något jag tänkt att jag velat testa ett tag men aldrig fått tummen ur, så nu var det alltså dags. Om det visar sig att tentan gick åt helvete den här gången också så får det vara ett tröst-treat, simple as that.
 
Dikt av Kristina Lugn. Geni.
 
Annars då? Jovars. Igår var jag som nämnt hos psykologen en sista gång och det gick bra. Det kändes bra. Gick därifrån och kände mig väldigt lugn i hela kroppen, som om jag kunde höra Marie Fredrikssons "Den bästa dagen" eka i hela huvudet, hehe. Jag har lärt mig så mycket om mig själv under det senaste året, och det är jag tacksam för. Nu fortsätter livet, framåt. Alltid framåt. När jag var färdig på Ackis gick jag till vaccinationsbyrån och tog min första TBE-spruta, och sedan till systembolaget för att preppa inför Valborg. Jag var helt slut sen när jag kom hem, alldeles för mycket human contact på en enda dag för en trött introvert människa. (Jag sov superdåligt igår natt, fick nog bara sisådär tre timmar totalt så jag var inte på topp direkt.) 
 
En bild på Yannick från imorse. Lilla gosegrisen.
 
Imorgon jobbar jag, så ikväll ska jag bara ta det lugnt. Fixa lite matlådor och käka pizza tillsammans med Mike, kanske se en film eller något, och så en långrunda med Yannick där han får springa av sig lite. Den senaste veckan har han blivit väldigt gosig i den meningen att han vill bli buren typ hela tiden - vilket såklart är jättefint men jag hoppas samtidigt att han vänjer sig av med det lite - det är ju inte alltid man har möjlighet att plocka upp honom trots att han vill det (lyxproblem... gosvovven!) Just nu ligger han i alla fall på sin lilla kudde och snarkar. Från att ha varit väldigt typiskt valpig i den meningen att det varit full fart på honom från morgon till kväll så känns det som om han börjar anpassa sig lite mer efter mig och Mike nu, när vi är hemma och är upptagna så tar han det lugnt (för det mesta) vilket är skönt. Nu klarar han dessutom av att vara ensam hemma i ungefär tjugo minuter/en halvtimma, så man kan gå till Ica även om man är ensam hemma under dagen vilket såklart underlättar en hel del. 
 
Over and out!

Kommentera här: