0

I som i Ida, I som i inspiration

 
Såhär va, jag skriver på en ny grej, som tidigare nämnt. Ett nytt projekt. Jag har en story i huvudet, och när jag hinner så präntar jag ner ord i mitt scrivenerprogram på datorn. Jag har en lineup, en mapp med karaktärer, en tanke om vad som ska hända i mitten och hur det ska sluta. Det är en bra början, men nog krävs det inspiration på vägen. För en ganska kort tid sedan hade jag noll inspo. Det fanns en scen jag ville skriva, men som jag inte fick till. Alls. Orden kändes inte riktigt rätt, något var konstlat. Fel. Karaktärernas sätt att bete sig gick inte ihop med hur jag tänkte att dom skulle vara, och jag blev inte klok på det. Fram till lördagkvällen den där veckan. Melodifestivalen, deltävling två. Jag halvligger på soffan, trött och seg. Scrollar på telefonen. Snapchat instagram facebook, snapchat igen. Det gamla vanliga. Men så hör jag den där låten och bara vet. Det är så dom ska känna. Det är så dom ska göra. Om jag tar bort det här, och lägger till det där, då kommer det att bli så jävla bra. Det KAN funka. Så jag sliter upp datorn, öppnar skrivprogrammet, raderar fyra stycken och skriver fem nya på rekordtid. Och dom blir bra. Det blir dom verkligen - om man räknar bort några syftningsfel och stavfel, sådant som lätt letar sig in när man knattrar på tangentbordet som om man vore besatt av en demon eller annat valfritt fantasiväsen. Det går att ordna upp i efterhand, som tur är.
 
Ett pyttestycke från det jag jobbar på just nu. Det ska redigeras många, många vändor till, och jag vet inte ens om jag vill behålla den här scenen. Men den är ganska fin, i all sin enkelhet. Mitt problem när jag skriver är att jag ibland går in i någonslags "trans". Det gör att jag glömmer bort ord här och där. När jag ser printscreenen här ovanför inser jag till exempel att meningen "Jag vet inte vilket jag hoppas på" förmodligen skulle se bättre ut om man la till fyra ord, nämligen: "Jag vet inte vilket av de två alternativen jag hoppas på." Får ordna det.
 
Ni kanske undrar vilken låt det var jag hörde, förresten? Duh! Allting som vi sa med Ida Redig, förstås. Vad annars? Jag kan verkligen inte begripa hur en så otroligt bra låt inte kan gå vidare till final. Det är sinnes. Men oavsett vad, tack Ida. Ditt lilla bidrag gjorde det möjligt för mig att skriva den kanske bästa hångelscen jag någonsin försökt mig på att författa. Yay.
 
 
Förresten. Någon kanske undrar hur det går med manuset jag skickade in till några olika förlag i höstas? Det går ganska bra, tror jag. Eller jag vet inte. Det beror på vad man menar med bra. Vissa förlag har inte svarat än, vilket antingen beror på att dom är överbelastade (troligen - tumregeln är att man ska få svar inom 2 till 3 månader, nu har det snart gått 4) eller, om jag har tur, att manuset gått vidare till en lektör som ska se närmare på det för en mer noggrann övervägning. Ett förlag har återkommit och sagt tack men nej tack, och ytterligare ett förlag har jag mejlkontakt med just nu. Vi får se vad som händer i framtiden helt enkelt. Håll tummarna för mig. Om ni inte gör det så gör jag det själv. Heja Emma. Tack Emma. Det var snällt sagt.
0

Hej från menshelvetet

 
Det finns olika nivåer av mensvärk, tänker jag. Det finns mensvärk som knappt känns, mensvärk som är lite irriterande, mensvärk som gör ganska ont - och så vidare. Idag befinner jag mig på den nivån att jag skulle behöva en exorcist, och således är också mitt humör därefter. Jag känner mig som Örjan Lax, ni vet Johan Rheborgs karaktär från den gamla tv-serien "Hjälp!". Om ni inte minns honom kommer en påminnelse här:
 
 
Okej, kanske inte riktigt på den nivån. Men nästan. Det blir inte bättre av att det är så in i helvete jävla pisskallt utomhus, precis. Varför bor man i det här skitlandet egentligen? Grått och kallt och trist och vinterluften GÖR ONT I MITT STACKARS ANSIKTE.
 
Nåja. Jag har löst problemet tillfälligt genom att impulshandla nästan ett kilo lösgodis och en flaska Pepsi Max från Ica, och nu sitter jag ihopkurad på soffan under en varm filt med en värmekudde på magen. Förhoppningsvis är det bättre imorgon. Om inte - ser ni en rödgråten, blond varelse som stapplar fram med ena handen lite diskret tryckt mot magen under morgondagen - oroa er inte. Det är bara jag. Jag och min jävla livmoder.
 
Klart slut.
0

Tre kvinnor och en man

 
 
Early bird catches the worm, tänkte jag för mig själv igår kväll och ställde således klockan på 06.15. Strax efter 07 var jag på plats på Akademibokhandeln, och strax innan åtta gick jag ut genom de automatiska dörrarna med fyra fina fynd. Jag är  väldigt nöjd - men någon Carl Jonas Love Almqvist eller Bodil Malmsten blev det inte. "Drottningens juvelsmycke" fanns dock faktiskt på rean, men jag sneglade på första sidan och kände att det inte riktigt fångade mig. Jag kan köpa den en annan gång om jag skulle ångra mig (och rean sträcker sig ju faktiskt längre än bara idag, så än har inte sista tåget gått.) Vad kom jag hem med då? Kanske ni undrar. Jo, följande:
 
1. Universum i din hand - Christophe Galfard
 
"I Universum i din hand får vi följa med på en fantasieggande resa till ytan på vår döende sol, vi blir krympta till en atoms storlek och fastnar i avlägsna svarta hål. Under resans gång ges nya insikter om den vetenskap som just nu är på väg att förändra vår kunskap om universum för alltid - fysiken.

Komplicerade ämnen som kvantmekanik och Einsteins relativitetsteori görs plötsligt till något greppbart när Christophe Galfard med elegans och humor levandegör universums skönhet. Galfard utforskar de riktigt, riktigt stora frågorna - alltings början, livets mening och mänsklighetens framtid - utan att använda vare sig grafer eller ekvationer." 
 
Kommentar: jag är väldigt peppad på just denna. Den har fått bra recensioner, och jag gillar att läsa om rymden/fysik/naturvetenskap i allmänhet om det kommer i ett relativt lättillgängligt format. Tycker om att läsa saker som får mig att känna mig som ett pyttepyttelitet minisandkorn i det gigantiska universum. Det är coolt.
 
 
2. Flickorna - Emma Cline
 
"Det var skratten som fick mig att titta upp, och flickorna som fick mig att fortsätta titta.

Så börjar Evie Boyds berättelse om den sommar i Kalifornien 1969 som förändrade allt.

I början av sommaren är hon fjorton år, uttråkad och otålig. Snart måste väl allting börja? Pappan har lämnat hennes mor för en yngre kvinna och en tyst förtvivlan präglar hemmet.

Det är i parken som Evie får syn på flickorna, en grupp med långa trassliga hår och smutsiga klänningar. De rotar i soporna efter mat och har något vilt över sig, men verkar samtidigt fria. När Evie några dagar senare möter en av dem, Suzanne, får hon följa med till en ranch där den karismatiske Russell lever med sin »storfamilj«, unga kvinnor som verkar göra vad som helst för honom. Evie dras in i Russells trollkrets. Först när hon är för långt in för att kunna backa förstår hon att det som håller på att hända är någonting fruktansvärt, något som kommer att sluta med död.

Den 27-åriga Emma Clines romandebut är en av de senaste årens stora litterära händelser. 35 länder köpte på kort tid rättig heterna. Romanen bygger löst på historien om Charles Manson och de mord som han fick sina kvinnliga följare att begå i slutet av 60-talet."
 
Kommentar: En bok det snackats en hel del om i litteraturkretsar under det senaste året. Det ska bli intressant att se om en lever upp till hypen. Har lagt den i min kundkorg på bokus flertalet gånger utan att klicka hem den, så jag är glad att jag äntligen fick tummen ur röven och faktiskt fick med den hem.
 
 
3. Binas historia - Maja Lunde
 
"Binas historia" är en roman om en av de slumrande katastrofer som alltmer kommer i blickfånget: bidöden. Krisen med bisamhällen som slås ut världen över kan se ut som en perifer detalj i det ekologiska systemet. Men utan bin, ingen pollinering. Utan pollinering, inga växter. Och vad är förutsättningarna för liv utan växter?

William är en melankolisk biolog och fröhandlare i England 1852, som bygger en helt ny sorts bikupor för att ge ära och berömmelse åt sig själv och familjen.

George är biodlare i USA 2007 och kämpar för sin överlevnad men hoppas att sonen kan rädda gården. Men något håller på att hända med hans bin.

Tao arbetar med handpollinering i ett framtida Kina där bina har försvunnit. Hennes högsta önskan är att sonen ska få ett bättre liv.

Från de första trevande försöken att odla bin över det industriella lantbruket till en framtid utan bin. "Binas historia" är tre vackert och överraskande sammanfogade berättelser om relationer mellan föräldrar och barn, och om människans sårbarhet."
 
Kommentar: Den här boken, tillsammans med "Universum i din hand" är förmodligen de två böcker ur högen som jag är mest taggad på att läsa. Jag har tänkt mycket på det här med insekternas (inkluderat binas) betydelse för vår planet den senaste tiden, och det ska bli intressant att läsa något som uppmärksammar denna allvarliga risk i romanform. 
 
 
4. Aftonland - Therese Bohman
 
"Karolina är professor vid Stockholms universitet, navigerar sig fram i den akademiska världen och lever ensam efter uppbrottet från en lång relation. När hon ska börja handleda en ny doktorand slås hon av hans självförtroende. Han säger sig ha funnit ny information som förändrar historieskrivningen av svensk bildkonst tack vare upptäckten av en kvinnlig konstnär verksam runt förra sekelskiftet. Karolina finner sig snart indragen i ett spel med flera oväntade bottnar, både känslomässigt och professionellt.

Aftonland är en idéroman om kärlek, konst och ensamhet. Karolina rör sig i intellektuella kretsar men hela tiden finns där det rent mänskligt närvarande det sexuella, det pulserande, livskonkurrensen, ledan och sveken, konsekvensernas rädsla och lockelse."
 
Kommentar: en bok jag sneglat på många gånger, men aldrig riktigt känt "YES!" inför. Nu fick den följa med hem ändå - ibland måste man chansa. Några av mitt livs bästa läsupplevelser har tillkommit genom chansningar, så det kan ju vara värt det ibland. Ska bli intressant.