0

Mina senaste printscreens

 
Så, vad har jag printscreenat med min lilla telefon den senaste tiden? Något intressant? Något kul? Något fint? Något random? Vi kikar.
 
 
1. Angående det här med att Thorén-koncernen ska starta "youtube-profil". Det gjorde mig så matt, även om det vid en närmare kontroll mest verkar vara en uppdatering av estetprogrammet. Men ändå. Fan, jag gillar inte såntdär. Tycker inte om när skolor ska försöka vara hippa och coola och sälja in sig till ungdomar som hoppas på något - det känns så oärligt. Hade det behövts en utbildning för att bli youtuber hade det la inte funnits några ännu. Huvva.
 
2. Äntligen. Har ni tänkt på hur mycket tid man ägnade åt att frysa när man var yngre? Skinnjacka och converse mitt i kallaste januarivintern. Allt för att se tuff ut. Idag får jag panik när jag ser kidz på stan utan vinterjacka - det ser ju bara dumt ut?
 
 
3. Haha, ja. That's me right there - har börjat med det för att förhindra situationer liknande den på punkt fem i den här lilla listan.
 
 
4. Tyckte denna var lite rolig. Men samtidigt, jag hade lätt kunnat döpa en unge till Anders. Gillar klassiska, lite gamla namn sådär. Har svårt för "moderna" namn på något sätt. Hade jag fått en dotter idag hade jag döpt henne till Ingrid, Stella eller Kristina. Behöver inte vara svårare än så - men hey, smaken är som baken osv.
 
 
5. Lite på samma spår som trean, hehe. Vet inte hur många gånger detta hänt mig. Är nämligen en obotlig tidspessimist som alltid vill vara på plats MINST tio minuter i förväg, får lite panik annars. Hänger samtidigt med endel människor som verkar leva efter devisen "fint folk kommer sent" och därav spenderar jag ganska mycket av min tid med att vänta, hehe. Har några till i min umgängeskrets som är på min linje - rather safe than sorry
 
6. Det ligger så mycket i detta. Gör det bara. Så löser allt det andra sig sen.
 
7. En lite allvarligare på sistaplatsen. Jag kände igen mig själv så mycket i detta, från tiden innan jag träffade Mike då. Känns som att den här texten talar för väldigt många tjejer som haft flertalet heterorelationer, vare sig dom varit långa eller korta. Man vill ju vara en "skön tjej". Stålsätter sig för att vara en "skön tjej". En tjej som inte bryr sig. En tjej som tar livet och liggandet med en klackspark. Och så hatar man sig själv när man inte lyckas. Fy fan.
0

Det bästa i Januari

 
Januari går mot sitt slut. Herregud, vad fort den här månaden har sprungit iväg. Tjoff, sa det bara. Jag tänkte att vi kunde kika på vad som var det bästa med den här månaden.
 
 
Föga förvånande har Yannick en plats på listan. Vi hämtade hem honom den 6:e januari, och således har alltså denna plutt bott hemma hos oss i ungefär tre veckor nu. Tre veckor av obeskrivligt mycket gos, en hel del frustration, nätter av halvdan sömn och väldigt mycket kärlek. Mattes gris. Fy fan vad du går mig på nerverna ibland och fy fan vad jag älskar dig. Bajsmaskinen.
 
 
Jag gick med i Snigelpostklubben och fick en brevvän på köpet. Så himla kul att få något annat än räkningar och reklam i brevlådan. Nu har jag små färgglada kuvert att se fram emot då och då, det piggar upp. Och det är kul att skriva brev tillbaka. Jag hade ganska många brevvänner som yngre, men när jag blev tonåring avtog intresset. Kul att ha tagit upp det igen, såhär flera år senare.
 
 
Årets första semla - och fler ska det bli. Jag älskar semlor, det är definitivt ett av mina topp 3 bakverk här i livet, tillsammans med marsipantårta och blåbärsmuffins. Jag har ganska simpel smak på det sättet, inget konstigt franskt tjofräs eller så på min lista utan mest bara vanliga hederliga svenssonfikor. Gött ju.
 
Allt som allt - en bra månad, bortsett från att jag i slutet av månaden kände mig väldigt låg till följd av PMS och förkylning på samma gång. Så kan det ju bli ibland, inget att göra åt. Kom an februari, jag är redo.
0

Min farmor och taxen

På bordet i ditt vardagsrum stod alltid en grön skål, formad som ett äpple. I den hade du chokladgodis, och så fort det var på väg att ta slut så gick vi iväg tillsammans för att köpa nya. Non Stop. Röda, gula, gröna. 
 
Oavsett hur mycket det regnade ute så lät du mig alltid stanna längs vägen. Jag hoppade i vattenpölar och saktade ned oss, men du klagade aldrig. Du lät mig hållas. När vi äntligen kom fram till macken som bara låg några hundra meter från ditt lilla hus så lät du mig köpa en påse AKO-kolor också. Dom säljs inte längre, men jag minns fortfarande hur dom smakade. Fabrikstillverkat fruktkoncentrat. Dom klibbade mellan tänderna och lämnade en tunn, kladdig hinna över fingrarna. Ibland torkade jag av dom mot din soffa, men du sa inget om det heller. Kanske märkte du inget. Kanske låtsades du inte om det. 
 
Folk som inte kände dig sa att du var som konsulinnan Ahlhagen i filmen "Morrhår och ärtor" med Gösta Ekman och Lena Nyman. Jag har sett filmen - det är en av mina favoritfilmer. Men jag vet att det bakom din stundtals bistra uppsyn dolde sig något helt annat, och jag älskade dig så som ett barn bara kan älska en vuxen som alltid låter en vara helt och fullt sig själv. Du brydde dig inte om att jag var ett tyst barn. Du lät mig vara tyst. Vi var tysta tillsammans, och i ditt kök gräddade du våfflor med grädde och jordgubbssylt medan jag ritade vid ditt köksbord. På många sätt var du min allra första, bästa vän.
 
Om nätterna somnade jag på din soffa, och om mornarna vaknade jag av dina knarrande steg mot golvet. Du lät mig alltid sova tills jag vaknade. Bara en gång kan jag minnas att du väckte mig. Du strök försiktigt över mitt huvud och när jag slog upp ögonen log du. "Dom har ringt från sjukhuset nu. Du har fått en lillebror." sa du med din allra lugnaste, gladaste röst. Sedan lät du mig somna om. Åtminstone är det så jag minns det. Kanske var verkligheten annorlunda. Det spelar ingen roll - det är ändå ett fint minne.
 
Sedan kom en vinter.
 
Min pappa vinkade in mig i köket och bad mig sätta mig vid köksbordet. Han försökte säga något om att ibland, när människor blir riktigt gamla, så kan det hända att... men han hann aldrig avsluta den meningen. Jag frågade om du hade dött, och han sa ja. Sedan grät vi tillsammans. Jag fick en bok från begravningsbyrån senare. "Min farfar och lammen" av Ulf Nilsson. Den handlade om en pojke vars farfar hade lamm, och när farfarn dog så undrade pojken vem som nu skulle ta hand om alla lammen. Du hade inga lamm. Du hade en tax som hette Molly. Hon dog kort efter dig och pappa och jag begravde henne under linden i hörnet av vår trädgård. Om somrarna kröp det sniglar över stenen vi lagt på den lilla graven, och jag plockade upp dom och flyttade dom till en annan sten, för just den stenen var bara Mollys.
 
Jag minns inte min farfar, han dog innan jag hunnit fylla ett. Morfar hann jag aldrig träffa och av olika anledningar har jag ingen kontakt med min mormor. Men jag minns dig. Jag önskar att du hade fått leva längre. Jag hoppas att dom spelar Sven-Ingvars uppe i himlen ibland, och att du går långa promenader med Molly där. Att det alltid finns Non Stop i en grön skål. Jag älskar dig. Fortfarande.
 
Det var dans bort i vägen - Sven-Ingvars