0

Mammas hjärtegull

 
Hujj vilken liten testare vi haft här hemma de senaste två dagarna. Bita, bita, bita, skälla, morra lite - och så vidare. I och med att han blir tryggare och tryggare med sin omgivning så är det även som om han börjar testa sina gränser, och jag och Mike jobbar på så gott vi kan med att visa hur långt han kan gå och var det tar stopp. Det är inte alltid lätt, men det måste ju gå. På bilden ser ni blicken han ger mig när jag böjer mig fram och frågar "är du mammas lilla gris?"... ser ut lite som om han tänker "va? gris? jag är ju en hund? Knäppis..." hehe.
 
Nåja. Det går framåt, och han är såååå duktig på det här med att rumsrenheten (peppar, peppar... inga olyckor inomhus hittils idag i alla fall!) dessutom var inatt första natten han sov utan avbrott, mellan 23 och 06 - och då vaknade han inte av sig själv utan av att jag hade ställt ett larm då. Hoppas att det blir likadant inatt, det vore guld värt. Lilla grodan, vad ska det bli av dig? (Underligt att jag har en miljon olika namn på honom varav inte ett enda har att göra med begreppet "hund". Han är lillgris och grodan och gud-vet-allt, hehe.) Vår lilla Y! 

Kommentera här: