1

D-day

 
Idag fick jag mail. Från förlaget med stort F. Drömförlaget. Nästan nio månader efter det att jag skickade in mitt manus till dom. Jag hade slutat vänta på svar vid det här laget, accepterat tanken på att dom inte skulle återkomma - för det gör dom ju oftast inte, förlagen. Och om dom hör av sig så handlar det om standardsvar. En kort mening, tack men nej tack, och så vidare. Dessutom har jag ju redan fått väldigt fin och utförlig respons från ett annat stort förlag, så jag tänkte liksom att det räckte så. Att jag var nöjd med det, att det var ett gott tecken. Men idag kom det, mejlet.
 
Som jag redan visste så tackade dom inte ja. Jag skulle ha blivit förvånad om dom gjort det. Men dom sa inte heller nej. Dom sa att hela storyn håller, att det är intressant läsning, att vissa detaljer kanske inte känns så trovärdiga och att jag behöver kolla upp vissa saker, men att det, allt som allt, är bra. Att jag borde skriva om det här och höra av mig till dom igen, att dom gladeligen läser igenom det en gång till när jag gjort mina ändringar - om jag vill göra ändringar.
 
Och det vill jag ju. Jag håller ju redan på.
 
Det är ingen garanti för att en dag bli utgiven, jag vet ju det. Såklart. Men det här mejlet kom lägligt. Det kom efter några dagar av skrivångest och stiltje vid tangentbordet, ord som skrivs för att sedan suddas ut. Dagar av självkritik och högljudda suckar. Det molande tvivlet i magen: du är inte bra nog.
 
Men jo.
Fan, jo.
 
Är det något jag alltid varit bra på på gott och ont så är det att stånga pannan blodig. Kanske är det nu den egenskapen kommer att komma väl till pass. Jag tror det. Det känns så. Det blir bra det här.

Kommentarer:

1 Maja:

skriven

Åh, Emma!! Så himla roligt! Grattis!!

Kommentera här: