0

Juni

Hörni, det är verkligen sommar nu.
Jag har gått från genomskinlig till vit, nästan lite röd. Mike har fler fräknar än vanligt. Plötsligt vill jag nästan bara äta sallader till lunch, för att inget annat känns "lätt" nog. Sista uppgiften för terminen är inlämnad. Jag har sommarlov, även om jag ska jobba, förstås. En hel del, dessutom. Men av olika anledningar är det just nu ganska lugnt på jobbet, överlag. Jag hinner läsa ibland. Behöver inte stressa igenom några arbetsuppgifter - och det är ju skönt.
 
Häromdagen var jag ledig, och jag, L och I tog bussen ut till Lyssnaängen och badade. Det slog mig att jag faktiskt inte badat i en sjö på väldigt länge, och att jag saknat det - sjögräset som trasslade sig kring benen till trots. 
 
 
När jag var riktigt liten var jag väldigt rädd för vatten. Mamma har berättat att vi kunde vara på stranden och att jag grät och skrek i vild panik om hon eller pappa bestämde sig för att ta ett dopp. Som om jag trodde att dom aldrig skulle komma tillbaka igen. Det där gick dock över med tiden, och när jag blev lite större kallade dom mig för sälen. Jag kunde ligga i vattnet i timmar under somrarna - kom inte upp förrän dom tvingade mig, komplett med russinfingrar och stripigt hår.
 
 
En selfie från imorse. Första dagen på länge jag använt smink - det var tillräckligt svalt idag för att det inte skulle kännas förjävligt. Imorgon ska det bli ännu svalare, och jag är ledig. Kanske att jag tillbringar dagen på soffan med några bra filmer och en stor påse godis. Jo, så får det kanske bli.
 
Yan-Yan blir sju månader gammal imorgon, och häromdagen var vi faktiskt till veterinären och genomförde en temporär kastrering. Han har verkligen kommit i puberteten nu så att säga, och gardinerna i vardagsrummet har.... fått sig några, ja, omgångar. Heh. Tur att det finns tvättmaskin. Det i kombination med att hormonerna verkar stressa honom en aning gjorde att vi kände att det var värt att testa. I och med att det är temporärt, med chipp, så försvinner ju effekten inom ca 6-8 månader, om vi skulle känna att det inte ger ett bra resultat.
 
Vet ni, förra sommaren var tung på många sätt. Jag mådde inte bra. Det är något med somrarna ibland, något som river i mig. Gör lite ont. Och om man är lite ledsen på sommaren så känns det liksom hundra resor värre än under hösten, för det finns liksom en sån förväntan i luften på en, att man ska vara glad och uppåt och ta varje dag som den kommer. Men det här året känns det annorlunda. Bättre.
 
Det tackar jag min lyckliga stjärna för.
 
Au revoir.

Kommentera här: