0

En blixtvisit till London

 
I tisdags lämnade Mike och jag Yannick hos Maja och Sonja tidigt på morgonen, och sedan begav vi oss mot Arlanda. Vi skulle nämligen flyga till London! Mike för att jobba, och jag för att... tja, London är London och jag ville helt enkelt följa med när chansen erbjöds. 
 
 
Vi landade klockan ett (GMT) och smidigt nog så låg hotellet vi bokat på Piccadilly line, det vill säga samma tunnelbanelinje som går direkt från Heathrow och sedan vidare in mot Hyde Park, Piccadilly Circus - etc. Så vi åkte och checkade in på hotellet (och blev helt random uppgraderade till en svit?! Supernajs!) och sedan satte vi oss på tunnelbanan igen och begav oss till Hyde Park. Vi kikade på ekorrar som skuttade runt bland blomrabatterna, njöt av att kunna vända ansiktet mot solen och känna värmen stråla mot ansiktet och satte oss sedan på en uteservering i Shepherd's Bush där vi åt chokladcheesecake och drack passionsfruktste. Senare på kvällen mötte vi upp Mikes mamma Liz och hennes man Pete, och så gick vi till The Ivy och käkade middag. Efter det var vi helt slut, så vi gick och la oss ganska tidigt. Hotellsängen får fem av fem avokadotoasts i betyg.
 
 
Vi bodde på The Bailey's Hotel vid Gloucester Road. Kolla vilka fina trappor!
 
 
Nästa dag skulle Mike på möte, men innan dess så hann vi med att möta upp Liz och Pete igen för frukost. Jag fastade som vanligt fram till 12, men en kopp mint-te slank ner i alla fall, och miljön var väldigt mysig. Kommer inte ihåg vad det här stället hette men det låg väldigt nära hotellet i alla fall. Älskar färgen på väggarna!
 
 
Efter frukosten skulle Mike på möte och Liz och Pete hade bokat biljetter till en utställning på Victoria & Albert, så jag fick några timmar för mig själv. Jag strosade runt lite i South Kensington till att börja med, och sedan satte jag mig på tunnelbanan mot Oxford Street. Jag gick in på Primark en snabbis och köpte strumpor, hårsnoddar, pyjamas - ja, sådant som helt enkelt är löjligt billigt och av helt okej kvalité just där, bara för att passa på. Men när det var avklarat så begav jag mig till Covent Garden för att strosa runt lite där. 
 
 
Blommor, blommor, blommor.
 
När jag väl var framme i Covent Garden var klockan 12, så jag bröt fastan och gick till Lolas för att köpa en cupcake, och sedan vidare till Laduree för macarons. Sockerchock - javisst, men så är det ju inte varje dag jag är i London nuförtiden heller. Hög på socker och rusig av storstaden kryssade jag mellan butikerna och tittade på allt fint. Inne på Whittard köpte jag med mig lite av ett av mina favoritteer, ett spiced chai som är jättegott och som luktar magiskt. Sedan skickade Mike ett meddelande och sa att han skulle vara hos mig om ungefär 45 minuter, och medan jag väntade satte jag mig på en av bänkarna precis vid Apple Market och vilade benen en stund.
 
 
Mike var hungrig och föreslog att vi skulle gå till Five Guys. Jag hade aldrig varit där så jag sa ja, och herre-min-gud vad gott det var. Bästa burgaren jag ätit i hela mitt liv, och då har jag ändå ätit några stycken. Ibland går jag på ställen och tänker att "åh, den här är bäst" men, den här, var verkligen bäst. Recommend recommend.
 
 
När vi ätit färdigt hade Mike några ställen han ville besöka, så vi gick lite kors och tvärs över West End helt enkelt. Sedan slog klockan tre och det var dags för oss att åka till hotellet och hämta ut våra väskor, så det gjorde vi, och sedan gav vi oss av mot Heathrow igen för att komma med flyget tillbaka till Sverige. Vid det här laget var jag helt slut av allt promenerande och alla intryck, så det var ganska skönt att bara luta sig tillbaka i tunnelbanesätet och veta att man skulle sitta still ända till slutstationen. 
 
Väl hemma i Uppsala mötte Maja och Sonja upp oss på stationen för att lämna av Yannick, och han verkade ha haft det så bra hemma hos dom. Så skönt att känna att man kan lämna av sin pälskling i goda händer, det kändes mycket bättre att ha honom hos några man vet vilka det är snarare än att boka en random hundvakt även om det säkert hade funkat toppen det också. Sådant är guld värt! Saknade honom så mycket på planet hem att jag satt och skrollade igenom foton av honom på telefonen, haha... hönsmatte.
 
Allt som allt - det var så härligt att komma tillbaka till London igen. Mitt andra hem. Även om jag önskar att jag hade hunnit med lite mer så var det så himla fint att bara strosa runt och insupa känslan av staden. En del av mig kommer förevigt vara bitter över det faktum att jag förmodligen aldrig kommer ha råd med en lägenhet på Richmond Hill, men jag kommer alltid göra mitt bästa för att besöka drottning Elizabeths hemtrakter så ofta som möjligt. Får abstinensbesvär annars.

Kommentera här: