0

Fullblodspsykopaten

 
Long time no see. Jag har mest njutit av solen, och läst endel. Bland annat denna bok - Bara ha roligt, av Maria Maunsbach (ni vet, från Ligga med P3.) Så... vad tyckte jag då? Well, boken beskrivs såhär: 
 
"Lydia träffar Johannes genom en kompis. Han är arkitekt och en medveten man med tydliga idéer om hur han vill ha en relation. Lydia är en ung, självständig kvinna som är hungrig på upplevelser, sex och frihet. Samtidigt drömmer hon om att fullständigt absorberas i ett kärleksförhållande.

De båda är två dejtingkompetenta personer som har lärt sig spelets regler. De vet hur de ska sälja sig själva, tolka varandras sms och vad de kan kräva av en relation. Ändå misslyckas de med sitt förhållande eftersom de är oförmögna att sänka garden, vara sårbara och mötas på riktigt.

En modern, intensiv och rå relationsroman om hur svårt det är att veta när kärleken är på riktigt och när man bara har lite roligt."

Till viss del är ju den här beskrivningen sann. Det ÄR en relationsroman. Det ÄR en roman om sex och frihet och förhållanden. Men, det står att "båda är dejtingkompetenta" och DÄR vill jag invända å det grövsta. Lydia är måhända ganska dejtingkompetent. Johannes å andra sidan är ett riktigt psyko. Jag tror att jag aldrig eller sällan jag känt så lite sympati för en manlig karaktär i någon bok, med undantag för typ voldemort. Johannes är dum i huvudet. Han är knäpp i sin papparoll, han är snål, han har sex med Lydia fast hon egentligen inte vill - han är INTE dejtingkompetent. Jag tycker så synd om Lydia genom hela boken och jag blir så arg på det faktum att Johannes kommer undan med sitt beteende, det är inte okej! Nu kanske det låter som om jag tyckte att boken var dålig, men så är det inte, tvärtom. Det är en bok som sätter fingret på något som är väldigt vanligt, men inte desto mindre smärtsamt att läsa om för det. Fuck Johannes. Fuck anala, självcentrerade individer med alldeles för grandiosa självbilder. Till och med i litteraturens värld går dom en på nerverna.

Bara ha roligt får en stark 3,5 av 5 i betyg från mig. Boken är bra, stundtals riktigt bra (särskilt början och mitten) men mot slutet tycker jag att det blir lite hafsigt i vissa delar. Det är imponerande för att vara en debutroman och jag tvivlar inte på att Maunsbach kommer att återkomma med massa annat göttigt.

Ha de fint!

P.S: Fuck Johannes.

0

En favoritfilm

1.
 
2.
 
2

Mitt hus är till salu

 
Som rubriken lyder - mitt hus är till salu. Ibland scrollar jag på hemnet, typ bland våningar på Östermalm, och känner "hehe ja, där skulle man kunna bo" och sen går jag vidare med livet. Jag kikar för att det är fint. Ett tidsfördriv. Inredning är kul.
 
Men så plötsligt fann jag det. Huset. Mitt hus. Jag kände, shit, där SKULLE jag verkligen kunna bo. Det gör ont i mig att jag inte har möjlighet att köpa det just nu. Att jag inte är närmare examen än vad jag är. Det är så fint. Eller, rättare sagt, det skulle kunna vara så fint. Med lite kärlek så. Kärlek och tid.
 
 
 Såhär ser det ut. Hej hej huset. Det behöver fixas, på utsidan förstås. Och trädgården är lite tråkig. Men det ligger fint till, lite avskilt sådär. Femton minuter från Karlstad.
 
 
Hej hej fina övervåningen med fina golvet och fina tapeterna och kristallkronan. Hej.
 
 
... och hej fina eldstaden och stora spegeldörrarna, som förvisso behöver slipas och målas om, men ändå. Hej.
 
 
Hej lilla rummet som skulle kunna bli ett fint sovrum, eller ett kontor, eller ett barnrum. Hej.
 
Det är till salu för strax under 800.000 kronor. Det får man knappt en halv lägenhet för i Uppsala. Enligt en tjej på twitter så har det här huset varit till salu förr och inte blivit sålt. Det finns stora renoveringsbehov i vissa delar av det, tydligen. Och värmesystemet skulle behöva ändras. Något med vattnet som måste fixas.
 
Men fan alltså.
 
Det är ju mitt hus. Och Mikes, förstås. Och Yannicks. Han skulle älska att springa omkring i den där trädgården.
 
Jag hoppas att ingen köper det, så att jag kan köpa det sen. Ett och ett halvt år. That's all I need.