0

Femtonde maj

 
Det växer chili på vår balkong. Och tomat. Vi har inte planterat dom själva, vi har fått dom av min mamma. Jag hoppas att dom överlever. Jag är värdelös på växter. Skulle kunna ha ihjäl en plastblomma, på den nivån är det. Mike är bättre - han kommer ihåg. Minns att man ska vattna och hur mycket.
 
Det är mitten på maj och jag känner att det räcker nu. Att den här terminen har varit så fruktansvärt jobbig att jag nu nått det förvirrade stadie där man ömsom oroar sig, ömsom skiter i allt. Funderar på att inte gå till den sista tentan. Acceptera faktum att min kropp är trött. Acceptera att man inte alltid kan klara allt. Man kan ta igen det sen. Det löser sig. För några veckor sedan var jag så utpumpad att det kändes som om hela världen snurrade. Finsk julafton flera varv bara av att vakna på morgonen.
 
Jag vill inte att livet ska vara så. Jag vill att det ska gå att leva utan att det snurrar. Och jag vill inte känna att allt måste vara perfekt, alltid. Jag måste inte få VG på varje tenta. Jag måste inte ens få G. Det löser sig.
 
Allt löser sig.

Kommentera här: