0

Fullblodspsykopaten

 
Long time no see. Jag har mest njutit av solen, och läst endel. Bland annat denna bok - Bara ha roligt, av Maria Maunsbach (ni vet, från Ligga med P3.) Så... vad tyckte jag då? Well, boken beskrivs såhär: 
 
"Lydia träffar Johannes genom en kompis. Han är arkitekt och en medveten man med tydliga idéer om hur han vill ha en relation. Lydia är en ung, självständig kvinna som är hungrig på upplevelser, sex och frihet. Samtidigt drömmer hon om att fullständigt absorberas i ett kärleksförhållande.

De båda är två dejtingkompetenta personer som har lärt sig spelets regler. De vet hur de ska sälja sig själva, tolka varandras sms och vad de kan kräva av en relation. Ändå misslyckas de med sitt förhållande eftersom de är oförmögna att sänka garden, vara sårbara och mötas på riktigt.

En modern, intensiv och rå relationsroman om hur svårt det är att veta när kärleken är på riktigt och när man bara har lite roligt."

Till viss del är ju den här beskrivningen sann. Det ÄR en relationsroman. Det ÄR en roman om sex och frihet och förhållanden. Men, det står att "båda är dejtingkompetenta" och DÄR vill jag invända å det grövsta. Lydia är måhända ganska dejtingkompetent. Johannes å andra sidan är ett riktigt psyko. Jag tror att jag aldrig eller sällan jag känt så lite sympati för en manlig karaktär i någon bok, med undantag för typ voldemort. Johannes är dum i huvudet. Han är knäpp i sin papparoll, han är snål, han har sex med Lydia fast hon egentligen inte vill - han är INTE dejtingkompetent. Jag tycker så synd om Lydia genom hela boken och jag blir så arg på det faktum att Johannes kommer undan med sitt beteende, det är inte okej! Nu kanske det låter som om jag tyckte att boken var dålig, men så är det inte, tvärtom. Det är en bok som sätter fingret på något som är väldigt vanligt, men inte desto mindre smärtsamt att läsa om för det. Fuck Johannes. Fuck anala, självcentrerade individer med alldeles för grandiosa självbilder. Till och med i litteraturens värld går dom en på nerverna.

Bara ha roligt får en stark 3,5 av 5 i betyg från mig. Boken är bra, stundtals riktigt bra (särskilt början och mitten) men mot slutet tycker jag att det blir lite hafsigt i vissa delar. Det är imponerande för att vara en debutroman och jag tvivlar inte på att Maunsbach kommer att återkomma med massa annat göttigt.

Ha de fint!

P.S: Fuck Johannes.

Kommentera här: