Regn, bara regn
 
 
Imorse när jag gick upp var det så mörkt att jag först trodde att något blivit fel - att klockan egentligen var mitt i natten och att jag kunde sova några timmar till, men så var inte fallet. Ute regnade det i sidled, och jag sökte skydd i busskuren bäst jag kunde i några minuter innan dess att en av UL:s gröna bussar körde förbi för att plocka upp mig. Timmarna på jobbet gick snabbt, och när jag väl kom hem igen kände jag att idag är minsann en bulldag. Så jag ställde mig helt enkelt och vände ihop en bulldeg.
 
 
Så himla goda. Men det bästa är ändå lukten, hela lägenheten doftar av varm kanel nu - så himla hemtrevligt. Dessutom ska vi äta en traditionellt brittisk Sunday roast idag, så vi har gjort iordning egna yorkshire puddings och så gravy, förstås. Inte så dumt inte. När jag kom hem hade Mike dessutom överraskat mig och såpat alla golv i lägenheten, jag blev så himla glad. Det luktade så rent och ombonat på något sätt.
 
Ikväll ska jag inte göra något särskilt. Vädret ute är helt från vettet, så jag tänkte nog ta ett långt varmt bad och lyssna på det sista av ljudboken jag lyssnar på just nu - Körsbärslandet, av Dörte Hansen. Under veckan som kommer ska jag skriva hemtenta, så det känns välbehövligt med en sista dag av avslappning innan det är dags att låta hjärncellerna jobba lite extra.
En tisdag som vände
Efter att ha kämpat med det förbenade PM:et i flera timmar så gav jag upp tillslut - men 2,5 sidor rikare blev jag, vilket betyder att jag har ungefär hälften färdigt. Åtminstone har jag fått till en text jag kan arbeta med, tror jag, men det återstår att se imorgon. Jag vet ärligt talat inte vad som är segast: att ha svårt att få fram text över huvud taget, så att man inte når upp till minimumgränsen, eller att på något vänster lyckas producera för mycket text så att man måste sitta och fila ner den tills den befinner sig under maxgränsen.
 
Vid tretiden plingade det till i min telefon - jag hade paket att hämta ut, så jag och Mike gick till postkontoret för att se vad det kunde tänkas vara för något som kommit.
 
 
Det var den här fina! Ett print av ett foto från Guy Bourdins utställning Avant-garde som satt uppe på Fotografiska muséet under förrförra hösten. Det ska sitta på väggen i vårt sovrum, som vi förövrigt håller på att ändra om så mycket vi kan. Byrån i bakgrunden ska bytas ut, bland annat, och väggarna ska målas om från vitrosa till bara vita.
 
Jag vet att bilden är svartvit, men, ser ni vilken utväxt jag har? Måste råda bot på det, även fast det är dyrt. Tänkte kolla om det finns tid på någon salong här i Uppsala som har rimliga priser, men det är lättare sagt än gjort att hitta en sådan. Jag håller med andra ord bestämt fast vid att jag är i behov av 40 000 miljarder euro. Hjälp en behövade student att fixa sitt hår, snälla.
 
 
Både jag och Mike kände oss sötsugna så vi beslutade oss för att göra scones med clotted cream och jordgubbsmarmelad. Fördelar med att dejta en engelsman hörni - dom ordnar världens godaste scones.
 
 
Det börjar bli en smula kallt i vår lägenhet nu, Studentstaden i Uppsala är väl inte direkt kända för sin fantastiska uppvärmning, tyvärr. Tur då att jag har mina mystofflor, hur fula dom än må vara. Varma är dom i alla fall, och det är huvudsaken. Inköpta på Sainsbury's i Gloucester för £4 om någon skulle undra, hehe.
 
Man kan säga att det här blev en dag som vände, med andra ord. Från att ha varit den pissigaste tisdagen i mannaminne så blev den tillslut helt okej, och dessutom var min linslasagne jättegod - trots vitlöksmissen! Om ni vill ha goda matlådor kan ni med andra ord klicka HÄR, så kommer ni till portionen under tian:s hemsida.
 
Nu under kvällen ska jag läsa lite i boken om Lena Nyman, och så ska jag försöka komma vidare med mitt lilla skrivprojekt. Jag börjar komma till ett stadie där jag behöver gå tillbaka lite och redigera, vilket inte alltid är min starka sida, tyvärr. Heja alla oss byrålådeförfattare som kämpar på med våra små manus och idéer, det är inte alltid lätt minsann.
En grå dag i Stockholm
 
Idag kände jag verkligen att hösten hade kommit, på riktigt. Det var liksom fortfarande mörkt i rummet när jag vaknade, och det blev aldrig något riktigt dagsljus heller eftersom hela dagen i princip regnade bort under ett tjockt, grått molntäcke. Det gjorde mig inte så mycket dock, faktum är att det kändes ganska mysigt. Idag var dessutom första dagen tillbaka på universitetet för min del - dock inte i Uppsala som vanligt, dit ska jag först på fredag, utan i Stockholm på Stockholms universitet där jag ska läsa en kurs i specialpedagogik på kvartsfart, utöver mina studier på ämneslärarprogrammet här i Uppsala. Jag tog pendeln vid 11 och var hemma igen vid 20, så det blev ganska många timmar hemifrån. Kursen känns dock så himla bra och intressant - som om den är precis vad jag hoppats på, och det är ju alltid kul att få känna så.
 
Jag tog inte direkt några bilder under dagen, utom den här ovanför då. Området runt Stockholm C är ju ombyggt nu, och SL:s pendeltåg stannar inte längre på gamla centralen utan på en ny station långt under marken. Det var många rulltrappor upp, haha, men eftersom jag inte är så förtjust i att åka rulltrappa så får jag väl se det som lite gratis KBT varje gång jag kommer till huvudstaden.
 
Väl hemma igen hade Mike lagat fajitas, och dukat upp fint. Så himla tacksamt att få komma hem till mat på bordet och någon som kramar om en. Mer än så behöver man egentligen inte för att känna sig riktigt lyckligt lottad.