0

I som i Ida, I som i inspiration

 
Såhär va, jag skriver på en ny grej, som tidigare nämnt. Ett nytt projekt. Jag har en story i huvudet, och när jag hinner så präntar jag ner ord i mitt scrivenerprogram på datorn. Jag har en lineup, en mapp med karaktärer, en tanke om vad som ska hända i mitten och hur det ska sluta. Det är en bra början, men nog krävs det inspiration på vägen. För en ganska kort tid sedan hade jag noll inspo. Det fanns en scen jag ville skriva, men som jag inte fick till. Alls. Orden kändes inte riktigt rätt, något var konstlat. Fel. Karaktärernas sätt att bete sig gick inte ihop med hur jag tänkte att dom skulle vara, och jag blev inte klok på det. Fram till lördagkvällen den där veckan. Melodifestivalen, deltävling två. Jag halvligger på soffan, trött och seg. Scrollar på telefonen. Snapchat instagram facebook, snapchat igen. Det gamla vanliga. Men så hör jag den där låten och bara vet. Det är så dom ska känna. Det är så dom ska göra. Om jag tar bort det här, och lägger till det där, då kommer det att bli så jävla bra. Det KAN funka. Så jag sliter upp datorn, öppnar skrivprogrammet, raderar fyra stycken och skriver fem nya på rekordtid. Och dom blir bra. Det blir dom verkligen - om man räknar bort några syftningsfel och stavfel, sådant som lätt letar sig in när man knattrar på tangentbordet som om man vore besatt av en demon eller annat valfritt fantasiväsen. Det går att ordna upp i efterhand, som tur är.
 
Ett pyttestycke från det jag jobbar på just nu. Det ska redigeras många, många vändor till, och jag vet inte ens om jag vill behålla den här scenen. Men den är ganska fin, i all sin enkelhet. Mitt problem när jag skriver är att jag ibland går in i någonslags "trans". Det gör att jag glömmer bort ord här och där. När jag ser printscreenen här ovanför inser jag till exempel att meningen "Jag vet inte vilket jag hoppas på" förmodligen skulle se bättre ut om man la till fyra ord, nämligen: "Jag vet inte vilket av de två alternativen jag hoppas på." Får ordna det.
 
Ni kanske undrar vilken låt det var jag hörde, förresten? Duh! Allting som vi sa med Ida Redig, förstås. Vad annars? Jag kan verkligen inte begripa hur en så otroligt bra låt inte kan gå vidare till final. Det är sinnes. Men oavsett vad, tack Ida. Ditt lilla bidrag gjorde det möjligt för mig att skriva den kanske bästa hångelscen jag någonsin försökt mig på att författa. Yay.
 
 
Förresten. Någon kanske undrar hur det går med manuset jag skickade in till några olika förlag i höstas? Det går ganska bra, tror jag. Eller jag vet inte. Det beror på vad man menar med bra. Vissa förlag har inte svarat än, vilket antingen beror på att dom är överbelastade (troligen - tumregeln är att man ska få svar inom 2 till 3 månader, nu har det snart gått 4) eller, om jag har tur, att manuset gått vidare till en lektör som ska se närmare på det för en mer noggrann övervägning. Ett förlag har återkommit och sagt tack men nej tack, och ytterligare ett förlag har jag mejlkontakt med just nu. Vi får se vad som händer i framtiden helt enkelt. Håll tummarna för mig. Om ni inte gör det så gör jag det själv. Heja Emma. Tack Emma. Det var snällt sagt.
0

... Och stora havet

 
Jag skulle bara vila ägna en minut eller två åt att hylla det här jäkla albumet. Det blir verkligen aldrig dåligt, och det är som om man ständigt upptäcker ett nytt favoritspår på det, just när man tror att man hittat det allra bästa. Fram till nyss var "Tusen dagar härifrån" (med Perssons Pack), min favorit, men nu lutar det åt "Vintern dör" istället. Jakob Hellman är en jäkla nationalskatt. Väldigt underskattad artist. Gör er själva en tjänst och lyssna igenom det här albumet, ni kommer inte att ångra er. Ni hittar en spotifylänk HÄR. Fan alltså, det kanske är "Tårarna" som är bäst egentligen? Eller "Vackert väder"? JAG VET INTE.
0

Livet genom filter

 
 
Uppdateringen under helgen har varit tidsinställd, så när som på inlägget om "Ett litet liv" som jag la upp i lördags kväll. Jag har haft annat för mig än att blogga helt enkelt, och det har varit fint. På lördagen jobbade jag mellan 7 och 16, och på söndagen var jag hemma hos Isabelle tillsammans med Lydia under eftermiddagen. Det vankades halloncheesecake och flera timmar av prat och skratt - inte helt fel. Den här helgen har det känts som om jag sett livet genom ett instagramfilter; allt har varit så behagligt på något sätt. Det är det fortfarande, trots att det är måndag och jag måste ta tag i grammatiken igen. Egentligen hade jag en föreläsning vid 10, men grejen är att jag känner att föreläsningarna inte ger mig något. Ibland har man föreläsare som man bara inte "klickar" med, och snarare än att sitta i en sal och bli stressad över att jag inte hänger med så sitter jag hellre på egen hand och jobbar i min takt. Brukar bli bättre så. (Just nu har jag en föreläsare som pratar väldigt speciellt, så jag sitter och blir irriterad över att jag fokuserar mer på hans sätt att prata snarare än vad han säger. Inte bra.)
 
Aja. Måndag. Ny vecka. Nu kör vi. Idag ska jag till universitetet vid två för att plugga med en kompis, sedan hem och baka semlor eftersom det är fettisdag imorgon. Det är dagens planer, varken mer eller mindre. Blir nog bra.
 
Dagen då våren kom till Bredäng - Marit Bergman