I need more cheesy, and some structure on top
När jag började gå till en psykolog tidigare under året så tog hon tidigt under våra samtal upp begreppet mindfullness och vikten av det. Min direkta reaktion var att sucka inombords. Snälla, nej, det är inte vad jag behöver - tänkte jag. Ge mig något riktigt, något konkret, något som kan få mig back-on-track så att det är bra sen, tack på förhand. Men det sa jag inte rakt ut, förstås. Det är jag glad för idag. 
 
Efter många om och men laddade jag hem appen Headspace, som på många sätt blev en ögonöppnare för mig, och ett steg mot att må bättre överlag. Genom att meditera och att "vara i nuet" har jag kunnat konfrontera många av de känslor som tidigare känts läskiga och som jag helst bara sopat under mattan för att "slippa" dom. Inför 2018 tänkte jag, som ett steg i samma riktning, pröva på att föra en bullet journal - ni vet, den digitala tidens analoga kvarleva på kalenderfronten.
 
 
Så, vad är en bullet journal? Det är lite av varje. En kalender, ett ställe att samla små quotes, ett knippe tabeller att fylla i, en dagbok, ett ritblock - allt på samma gång. Man designar ju på egen hand, så det blir helt enkelt vad man gör det till, men för att kort sammanfatta så är det väl ett sätt att skapa struktur i vardagen i kombination med mindfullness. Bilden här ovan visar ett uppslag jag gjort iordning för Januari. Cheesy - absolut - men jag behöver cheesy, och gillar faktiskt cheesy. Cheesy är underskattat. Avskyr förövrigt mitt försök till skrivstil, men det är i sin tur något jag jobbar på: att acceptera att jag inte kan vara bra på allt - så mitt gamla jag som förmodligen skulle rivit ut sidan, knycklat ihop den till en boll och slängt i närmsta papperskorg, får ge vika för den Emma som tar ett djupt andetag, accepterar faktum, och går vidare. Gött.
 
 
Min bullet journal är svengelsk. Det är lite hit och dit, finns ingen direkt röd tråd i språket. Så är det med det mesta jag skriver nu för tiden, i alla fall småsaker som inköpslistor och anteckningar här hemma. Antar att det blir så automatiskt i och med att jag och Mike bara pratar engelska med varandra. Känns lite sjukt att vi kommer uppfostra Yannick på engelska? Min (vår) hund kommer inte förstå svenska? Känns väldigt... random. Men kul.
 
Illustrationerna för Januari är mestadels bladrankor, jag blev lite inspirerad av en av julklapparna jag och Mike fick från mina föräldrar, nämligen denna underbara bordlöpare med Stig Lindbergs "Berså" som motiv. Den passar urbra på vårt köksbord, och särskilt ihop med våra vita tallrikar från Rörstrands Swedish Grace-serie som jag samlar på. Känns väldigt "vuxet" att samla på en servis, men mest kul. Rolig känsla att ha något lite "finare" än bara Ikea-tallrikar i köksskåpen.
 
 
Så fiiiiiiiiin. På bilden ser ni även en annan julklapp, nämligen parfymen "Gabrielle" från Chanel som jag suktat efter sedan jag hittade den inne på Åhléns Uppsala i höstas. Blev så himla glad när jag öppnade det paketet, parfym känns så lyxigt att få och just denna doften känns verkligen som om den passar mig perfekt. Den är inte helt olik Oscar de la Rentas "live in love" som jag använt så gott som dagligen de senaste två åren, men ändå en uppdatering - en efterlängtad sådan. Jag tycker om att ha en signaturdoft och varierar sällan mellan flera olika parfymer, men även en signaturdoft kan väl behöva uppdateras med jämna mellanrum. Väldigt förtjust i flaskans design också. 
 
Nåja. Ska bli kul att se hur jag upplever att det här med att föra en bullet journal fungerar - och om jag lyckas hålla i det under hela 2018. Jag hoppas det. Har beställt lite söta klistermärken från Wish faktiskt - för att dekorera den ytterligare. Det ÄR kul att pyssla alltså. Vet att jag var väldigt förtjust i scrapbooking som liten, och det här är väl någonslags variant av det. Det är välkommet. Sitter hellre och kladdar med lim och små illustrationer om kvällarna, snarare än att sitta vid datorn som det så lätt annars blir att man gör. Det är sunt att komma ifrån det tror jag, åtminstone till viss del. 2018 hoppas jag att kvällarna kommer bli mer hundpromenader, mer pyssel, mer skrivande och lite mindre internet (fast jag älskar ta mig fan internet så oroa er inte, ni blir inte av med mig.) 
En (något sen) God Jul-hälsning från Värmland
 
Så typiskt när man tycker att man får till en bra bild, och så noterar man inte förrän långt senare att ens halsband ser helt knäppt ut/ligger fel. Händer alltid mig, men men, inte mycket att göra åt.
 
Mike och jag är hemma i Värmland sedan den 21, och den 28 åker vi tillbaka til Uppsala igen. Snart, med andra ord. Julen har varit fin men jag har alltid blandade känslor inför att åka "hem" till Värmland (jag räknar ju Uppsala som mitt riktiga hem nu) och nu längtar jag faktiskt mest tillbaka till vardagen och vår lägenhet. Det är okej att känna så, det måste det få vara. Jag har aldrig riktigt kommit överens med min hemort och gör det fortfarande inte, tyvärr. Det är något med småstäder som får mig att känna mig låst och lite instängd, men den känslan är jag väl knappast ensam om så, nog om det, helt enkelt. 
 
Idag åkte vi ner till Karlstad för att spana in mellandagsrean (jag fyndade ett par brallor, och en bok jag velat ha länge - Judas av Amos Oz!) och för att se nya Star Wars - The Last Jedi. Det har blivit lite av en tradition att vi går och ser den nya filmen på just annandagen, så det var efterlängtat - och väl värt väntan. Ryser varje gång jag hör introt spelas upp och ser den där liggande texten rulla fram. Sci-Fi är definitivt min favoritgenre när det kommer till film, tröttnar aldrig! Tur att jag har en sambo som inte har något emot att följa med mig in i biosalongen för att se ljussablar och droider i en enda röra. Vi kom hem strax efter tio och fram tills nu har vi suttit i köket och druckit te och mest bara scrollat på våra telefoner, det tar på krafterna att röra sig ute bland en massa folk hela dagen. ♥ 
 
Imorgon ska jag ner till Karlstad igen för att träffa Elin och Astrid. Helt sjukt att vi varit vänner (bästa vänner, till och med) i tio år nästa år. Ett helt decennium! Det ska bli jättekul, jag har verkligen längtat och vi har en hel del att gå igenom sedan senast vi sågs. Jag är så tacksam över att våra band till varandra har hållit sig starka genom alla år, och att dom alltid funnits där att prata med, både i svåra stunder som i bättre stunder. Det är guld värt.
 
Jag hoppas att ni som läser har haft en fin jul, oavsett hur ni firat den - eller inte firat den!
And you're gonna hear me roar
 
 
 
Jag hade kunnat skriva ett sammanhängande inlägg av det här, men jag orkade inte så jag printscreenade min twitterrant istället. En stor eloge till alla jobbiga jävla tjejer därute. Som orkar bråka vidare, även när det känns hopplöst. Som orkar hålla andra tjejer om ryggen.