En (något sen) God Jul-hälsning från Värmland
 
Så typiskt när man tycker att man får till en bra bild, och så noterar man inte förrän långt senare att ens halsband ser helt knäppt ut/ligger fel. Händer alltid mig, men men, inte mycket att göra åt.
 
Mike och jag är hemma i Värmland sedan den 21, och den 28 åker vi tillbaka til Uppsala igen. Snart, med andra ord. Julen har varit fin men jag har alltid blandade känslor inför att åka "hem" till Värmland (jag räknar ju Uppsala som mitt riktiga hem nu) och nu längtar jag faktiskt mest tillbaka till vardagen och vår lägenhet. Det är okej att känna så, det måste det få vara. Jag har aldrig riktigt kommit överens med min hemort och gör det fortfarande inte, tyvärr. Det är något med småstäder som får mig att känna mig låst och lite instängd, men den känslan är jag väl knappast ensam om så, nog om det, helt enkelt. 
 
Idag åkte vi ner till Karlstad för att spana in mellandagsrean (jag fyndade ett par brallor, och en bok jag velat ha länge - Judas av Amos Oz!) och för att se nya Star Wars - The Last Jedi. Det har blivit lite av en tradition att vi går och ser den nya filmen på just annandagen, så det var efterlängtat - och väl värt väntan. Ryser varje gång jag hör introt spelas upp och ser den där liggande texten rulla fram. Sci-Fi är definitivt min favoritgenre när det kommer till film, tröttnar aldrig! Tur att jag har en sambo som inte har något emot att följa med mig in i biosalongen för att se ljussablar och droider i en enda röra. Vi kom hem strax efter tio och fram tills nu har vi suttit i köket och druckit te och mest bara scrollat på våra telefoner, det tar på krafterna att röra sig ute bland en massa folk hela dagen. ♥ 
 
Imorgon ska jag ner till Karlstad igen för att träffa Elin och Astrid. Helt sjukt att vi varit vänner (bästa vänner, till och med) i tio år nästa år. Ett helt decennium! Det ska bli jättekul, jag har verkligen längtat och vi har en hel del att gå igenom sedan senast vi sågs. Jag är så tacksam över att våra band till varandra har hållit sig starka genom alla år, och att dom alltid funnits där att prata med, både i svåra stunder som i bättre stunder. Det är guld värt.
 
Jag hoppas att ni som läser har haft en fin jul, oavsett hur ni firat den - eller inte firat den!
Onsdag
Så: det blev onsdag, det blev morgonjobb, det blev packande av väskor och sedan blev det öl. Stimmig nation, svårt att höra vad folk säger trots att man lutar sig över halva bordet, billig Corona och smetigt rött läppstift. Det diskuterades julklappar, nyårsplaner, att vara eller inte vara polyglott och huruvida det är rimligt att hundar verkar yla när dom hör glassbilen. Som det ska vara, helt enkelt. Jag kom hem tidigt eftersom jag och Mike åker mot Värmland tidigt imorgon torsdag - och det innebär att bloggen eventuellt tar julpaus; åtminstone lite halvt. Kanske hörs vi under den kommande veckan, kanske inte: men oavsett vad, till den lilla trogna skara av läsare som varje dag verkar titta in här för att se vad jag håller på med så vill jag önska god jul och gott nytt år. 
 
Btw, två bra saker: 
 
1) Jag har verkligen fått flyt i mitt nya skrivprojekt. Det är uppe i 15000 ord, vilket låter lite (och det mesta av det är skit tbh) men det är typ en fjärdedel av en legit roman. Det är sick. På allvar så känns det som att färdigställa det förra manuset har varit nyckeln till att kunna skriva andra saker - för det manuset som jag färdigställde nu i höstas har legat och gnagt i mitt bakhuvud så fruktansvärt länge att det nästan varit som om det blockerat all annan kreativitet. Vad jag än försökt skriva så har jag ofta kommit på mig själv med att skriva just den berättelsen, fast i olika former. Men, det jag jobbar på nu är något helt annat och det känns så skönt. Det visar att det finns mer än bara en berättelse inom mig, och det är ju kul osv - oavsett vad som händer i framtiden. 
 
2) Sedan typ fyra år tillbaka så är det en melodi som jag haft i huvudet med jämna mellanrum, men jag har aldrig kommit ihåg texten eller artisten eller något alls. Fram tills i förrgår, för då insåg jag att det är J'en Ai Marre med Alizee. Äntligen, som Gert Fylking skulle sagt.
Gråmåndag
Den här dagen har varit så himla seg, på så många plan. Jag har varit så otroligt trött, och under eftermiddagen däckade jag faktiskt på soffan en timma - det gick helt enkelt inte att hålla ögonen öppna. Har knappt fått något gjort alls, men jag tror faktiskt att det är kroppen som ställt in sig på att vara lite julledig nu några dagar framöver. Ibland behöver man väl bara vila, helt enkelt. Ska försöka tänka att jag förtjänar det, efter några ganska intensiva månader med mycket plugg och jobb. Höstterminen 2017 har gått så himla fort! Vart tog tiden vägen?
 
 
Det kom ett paket, från apotea. Dom hade 15% på alla djurgrejer häromveckan, så jag klickade hem tandborstar, tassalva, termometer och en tandkräm till valpen. Tandborstningen är ju given, men termometern och tassalvan känns bra att ha hemma ifall att - särskilt som vi får hem honom i Januari, då det kan bli kallt åt tassarna efter att ha gått omkring utomhus. Kan vara så att jag är lite väl hönsig också, men jag vill liksom känna att vi är förberedda på allt, vad det än kan tänkas vara (även om man omöjligen kan vara det till hundra procent.)
 
Jag har kommit fram till något de senaste dagarna, och det är att jag är världens Grinch när det kommer till julfilmer. Jag gillar typ bara Love Actually, The Holiday och Tomten är far till alla barnen. Medan Mike blir exalterad över alla "made-for-tv-christmas-movies" som går på var och varannan kanal för tillfället så sitter jag i soffan med en kudde framför ansiktet och småstönar inför alla klyschiga repliker och tindrande barnskådisar. Jag klarar inte av det! Klarar heller inte av Ensam hemma eller Elf, filmer som många ändå verkligen uppskattar. Nåja, man kan inte vara peppad på allt som har med julen att göra - något måste man ju storkna av också. Hoppas att ni som läser har en fin måndag, en lite piggare sådan än vad jag har haft. Ska försöka få en ordentlig nattsömn tills imorgon så att jag orkar bege mig till universitetet och läsa litegrann, även om det bara blir en timma eller två.